Språk och objektivitet – Är det möjligt att prata om ett objektivt språkbruk?

Språk är något vi använder oss varje dag för att beskriva tankar, känslor och vår omvärld. Men det är inte alltid lätt att inom språkets gränser konstruera en mening som perfekt representerar det vi vill få sagt. Filosofer har därför hävdat att vi blir begränsade av vårt språk, och att ord inte har någon inneboende objektiv betydelse, utan definieras av andra kriterier. Kan det verkligen vara så? Är språk i sig alltid subjektiva? Det ska vi titta närmare på. 

Det här är lingvistiska frågor som filosofer har funderat över i många år. Kan vi beskriva vår omvärld korrekt med hjälp av språket? Hur får ordet sin betydelse? Kan någonting beskrivas objektivt utan minsta subjektiva inslag? Filosoferna Gottlob Frege och Ludvig Wittgenstein hade uppfattningar som kan hjälpa oss att förstå frågorna, men först tänkte jag att vi ska titta närmare på vad vi menar med ett ord.

Begreppet ord och John Locke

Själva ordet ord är enligt Wikipedia en självständig språklig enhet som följer språkets regler och uppfyller en viss funktion i en mening. De är symboliska representationer av olika koncept så som tankar, känslor och idéer, och deras syfte är att hjälpa oss kommunicera och förstå varandra. Inga konstigheter där.

Men vad händer om jag har en egen definition av ett etablerat ord? Kan till exempel ”sko” för mig betyda ”penna”? Nej, inte om vi vill kommunicera på ett effektivt sätt. Tack vare lexikon och ordsamlingar har vi listor på vad ord betyder, hur de används och vad deras definition är för att vi ska kunna kommunicera med varandra. Betydelser som människor gemensamt kommit fram till.

Däremot kan jag ändå tycka att ord är begränsade. Våra tankar och idéer är många gånger mycket större och omfattande än vad vårt språk ger uttryck för. Det blir nästan som att de förlorar kraft så fort vi försöker sätta ord på dem. Inte alltid såklart, ibland lyckas man formulera sig på ett rättvist sätt, men många gånger känner jag att det som är inom mig är så mycket större än det jag får sagt. Känner du igen dig? <meta name=”twitter:card” content=”summary”></meta>

Den engelska filosofen John Locke ansåg att ord är ett sätt att ge uttryck åt idéer. Enligt Locke uppstod idéerna först och sen försöker vi använda språket för att beskriva dem. Som Locke såg det hela fanns det problem med ord eftersom att idéerna de baseras på varierar från person till person, och i och med att vi inte har tillgång till varje persons inre värld kan vi inte till hundra procent veta vad personen vill ha sagt.

Vi kan därför omöjligen uppnå perfekt kommunikation eftersom vi associerar olika idéer och känslor till olika ord. Jag kan säga en sak och mena en sak med ett ord, men det ordet kan du associera till något helt annat.

Tänk vad intressant det därför vore tänka utan ett språk. Ett slags tankespråk bortom det vi kallar för språk. Hur tror ni det skulle vara?

Jag tror att det ligger nått i mycket av det Locke säger, men jag tycker ändå inte att vi ska låsa oss fast vid att vi inte kan kommunicera med varandra. Helt klart kan vi det och vi kan nå väldigt långt genom att aktivt lyssna, ställa medvetna frågor och prata ärligt med varandra.

För att fördjupa oss mer tänkte jag ta upp vad två andra kända filosofer hade att säga om språk och dess betydelse.

Gottlob Frege

Gottlob var en tysk språkfilosof och matematiker som kom att bidra med många intressanta tankar. Han kom att göra en betydande distinktion mellan mening och betydelse där mening är objektet vi syftar på, medan betydelse är de känslorna eller tankarna vi förknippar med objektet. Han försökte på det här viset bevisa att saker kan ha samma mening, men olika betydelse.

Ett av hans exempel var hur planeten Venus har refererats till som både ”morgonstjärna” och ”aftonstjärna”. Samma objekt, planeten Venus, men två olika beskrivningar.

I och med detta försöker Gottlob beskriva liknande problematik som John Locke, alltså att vi människor endast kan gissa oss fram till vad som sägs till oss. Exempelvis kan man ju säga att man är trött, men det man egentligen menar är att man vill göra något annat. Vi hör orden, vet vad de betyder och skapar således en uppfattning om vad den andra personen försöker säga till oss, men vad exakt det är den personen känner är väldigt svårt.

Ludvig Wittgenstein

Wittgenstein var en österrikisk filosof som hade två mycket inflytelserika språkteorier, nämligen bildteorin och språkspelen.

Bildteorin

Wittgensteins ursprungliga förklaring till hur vi använder språket. Den går ut på att språket skapar bilder i vårt medvetande om saken som förklaras, och därigenom förstår vi vad som försöker yttras. Idén till bildteorin Wittgenstein ifrån en domstol som hade använt sig av miniatyrbilder för att återskapa en olycka. Detta eftersom att domstolen ansåg att det oftast uppstår problem när människor med ord försöka beskriva något via språket, något som Wittgenstein hakade på.

Med bildeteorin pekade Wittgenstein på förhållandet mellan språket och verkligheten, och att dessa inte nödvändigtvis går hand i hand. Vår förmåga att kommunicera eller förmedla något via språket är begränsad och skapar många gånger missförstånd. Återigen ser vi en filosof som är inne på spåret att språket i någon form påverkar det vi ursprungligen försökte säga.

Språkspelen 

En helt annan teori som Wittgenstein utvecklade i ett senare skede av sitt liv. Med språkspelen ville Witgenstein visa att ordens betydelse inte finns i de själva, utan i kontexten och hur de används. Samma ord kan ena gången fungera som en önskan, bara för att i meningen senare vara en fråga.

Beroende på användning får alltså orden olika betydelser. Ett kan inte ha någon betydelse utan ett sammanhang eller utanför det han kallade för språkspel. Missförstånd uppstår när vi inte förstår vilket språkspel som avses, och vi behöver därför förstå vilket spel som spelas i de olika sammanhangen för att förstå varandra.

Ett exempel kan vara att jag säger ”Internet fungerar inte”. Enligt Wittgenstein betyder det här ingenting om vi inte får något sammanhang. Säger jag det i slutet av månaden kan det betyda att jag är väldigt upprörd för att jag nu inte kan betala mina räkningar, men skulle det ha skett vid ett annat tillfälle kanske jag skulle vara glad för att jag får chansen att göra något annat.

Vårt språk beskriver alltså inte verkligheten, utan det är kontexten och det språkliga spelet som gör att vi förstår varandra och vad som menas.

Kan språk vara objektiva?

Efter att ha tagit del av de här filosofernas tankar kan vi då tänka lite kring språk överlag, och ifall det kanske aldrig går att prata objektivt. Jag själv är lagd åt det empiriska och skeptiska hållet. Både politiskt, men också livsåskådningsmässigt. En objektiv sanning är nog väldigt svårt att nå, utan det enda jag själv kan tro på är det jag själv ser, känner och har upplevt. Och även det går att tvivla på. Jag säger inte att saker inte är sanna, många sanningar finns, men de är subjektiva. Det som är sant för mig är sant för mig, det behöver inte gälla för dig eller någon annan.

Vad har det med språk att göra? Jo, eftersom att jag tror att det är svårt att nå någon objektiv sanning, lutar jag också åt att allt vi säger och försöker beskriva är subjektivt. Inte subjektivt till den grad att det är falskt, men subjektivt nog för att det inte ska kunna klassas som en fullständig sanning.  Oavsett vad jag försöker berätta passerar det genom mina filter och hinner påverkas av mig innan det når någon annans öron. Objektet hinner ändras så mycket från stunden att jag uppfattar det, tolkar det och försöker beskriva det, tills att det uppfattas av den andra personen.

Vi tar ett roligt exempel

Få skulle argumentera för att ett plus ett blir något annat än två. Men tänk om jag tycker att 2=1+1? Båda beskriver ju någon form av sanning, som är att två enskilda enheter tillsammans blir två, men det är ju ändå två olika sätt att se det på. Olika sidor av samma mynt visserligen, men ändå två olika sidor. Är ni med? Det går alltid att vända och vrida på saker så att det blir svårt att försöka hitta till den där objektiva sanningen som gäller allt och alla hela tiden.

Slutats – ha skoj!

Vad landar vi i då? Kan vi inte tro på någonting? Jodå, man kan välja att tro på vad man vill och stå upp för det, bara man är medveten om att det oftast finns en annan sida av myntet. Jag själv väljer ibland att strunta i den andra sidan, framförallt när det kommer till värderingsfrågor. Jag struntar i vad som ligger bakom något jag uppfattar som en stark orättvisa, det är orättvist och då behöver något göras åt det oavsett vad. Men jag gör det medvetet.

Och framförallt är poängen med det här att ha skoj, att utforska nya idéer och se saker ur nya infallsvinklar. Kom ihåg det! Tycker du att språk visst kan vara objektiva? Kör på!

Dela gärna med dig och varför och så försöker vi tillsammans lära oss av varandra. Ingen sida av detta mynt är mer riktig än någon annan. Det handlar om vilket håll man lutar åt och vad man finner lämpligast för en själv. Så ha kul mina vänner, ha kul och dela med er av insikterna ni får under livets resa! Det är egentligen det enda de är tillför.

2 Comments

  1. Henrik Birkebo said:

    Ja, detta med språkfilosofi är verkligen ett intressant ämne! Jonna Bornemark har ju identifierat ett fruktsamt sätt att nalkas detta med hur vi blir varse alla ”vadheter” (och hur detta sedan gestaltas i språket) när hon benämner förnuftets två kompletterande funktioner ratio och intellectus (”Det omätbaras renässans”). Ratio uppfattar de fasta, benämnda kategorierna medan intellectus ständigt rör sig i det ännu-ej-kändas domäner.
    (En fråga förresten: är det medvetet att texten som sitter i skrivmaskinen innehåller ett flertal språkfel? Vill ej verka mästrande utan blev bara nyfiken :)).

    februari 18, 2019
    Reply
    • Antonios said:

      Tack för intressant kommentar! Fascineras mycket av hur vi påverkas av det omedvetna, inte minst när det kommer till språket och hur vi uppfattar det som sägs till oss.
      Menar du bilden på startsidan? Det är halvt medvetet, tyckte bara om bilden och ville ha den på startsidan så då fick det bli så 🙂 men tack för anmärkningen!

      februari 18, 2019
      Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + 4 =