Ensamhet – två sidor av samma mynt

Ensamhet är ett allt vanligare fenomen i vårt samhälle. Trots att teknologin skapat förutsättningar för att få ett bredare kontaktnät, känner sig många ensamma. Att vara ensam är skadligt i längden. Långvarig ensamhet tros nämligen inte bara ha psykiska nackdelar, utan det tros nu även vara skadligt för kroppen. Men som tur är finns det sätt att övervinna den på.

Statistik från 2015 visar att nästan 300 000 människor i Sverige lever ett ensamt liv. Det är människor som träffar en nära anhörig, släkting eller vän mindre än en gång i veckan. Och en av sex personer upplever att de inte har en nära vän. Det är inte konstigt att Sverige många gånger beskrivs som världens ensammaste land. <meta name=”twitter:card” content=”summary”></meta>

Men frågan är hur illa det egentligen är ställt? Är statistiken verkligen så alarmerande? Jag tror att det största problemet är hur vi upplever ensamhet, vad vi tänker kring den. Många gånger tror jag att det är den psykiska ensamheten som är destruktiv, mer än den en fysiska. Min erfarenhet säger mig att det är en viss typ av ensamhet som vi bör undvika, inte ensamhet överlag.

Frivillig ensamhet vs påtvingad ensamhet

Den stora distinktionen mellan ensamheter ligger i frivillig och påtvingad ensamhet. Medan den frivilliga kan vara bra, kanske till och med nödvändig, är den påtvingade inte sällan något som kan leda till depression och allmän ohälsa. Vi tittar närmare på skillnaderna.

Frivillig ensamhet

Dagens samhälle är väldigt hektiskt, stressigt och utåtriktat. Det finns lite tid för att varva ner, reflektera och utforska ens inre. Av många ses det till och med ner på att vilja stanna upp och ta sig tid att fundera över existentiella frågor och problem. Just därför är den frivilligare ensamheten viktigare än någonsin.

Även om människan är en varelse med ett socialt behov, behöver vi också tid för oss själva. Tid för att vända oss inåt, begrunda och meditera över vårt liv. Tid för att hela oss själva, läka vissa sår och bygga en inre bas som ger oss styrka att bemästra livets olika prövningar.

Många av oss har lägre självförtroende än vad vi borde, eller en låg självkänsla som skaver och sänker en livskvalité. Att spendera tid med sig själv kan vara ett ypperligt tillfälle för att gå till botten med dessa problem. Man skapar utrymme för ens inre att kommunicera med en, prata med en och få en att lyssna. Och det kan vara väldigt lärorikt att lyssna på vad vårt inre försöker säga.

Jag har många gånger nått kunskap om mig själv, min känslor och min karaktär genom att vara själv. Kunskap som jag faktiskt inte tror man kan nå i sällskap med andra. Lugnet och tystheten behövs för att ens inre ska öppna upp sig.

Ytterligare fördelar med att regelbundet praktisera frivillig ensamhet är:

  • Det bygger ens mentala styrka
  • Ens kreativitet stimuleras
  • Tillfälle att planera sitt liv
  • Ens rädsla för ensamhet minskas

Att för en stund stänga ute den yttre världen och fokusera på det som finns inom en har alltså många positiva sidor. Istället för att bara stressa igenom livet bör vi åsidosätta tid då vi spenderar tid med oss själva för att leva ett mer fulländat och klokare liv.

Påtvingad ensamhet

Den påtvingade ensamheten är något helt annat. Snarare än något utvecklande och positivt, är den ofrivilliga ensamheten nästan uteslutande destruktiv för oss. Den skapar stress, oro och en känsla av utanförskap som blir psykiskt väldigt påfrestande.

Anledningen till att vi inte mår bra av påtvingad ensamhet tror jag kan vara flera tusen år gammal. Vi människor sägs ju vara flockdjur som under många år levt tillsammans för att överleva svält och hot från andra djur. Att vara ensam innebar kan således ha inneburit livsfara och därför är vi programmerade att vara sociala.

Idag ser vårt samhälle annorlunda ut och vi behöver inte på samma sätt hålla oss till flocken för att överleva. Men vi att tvingas till ensamhet påverkar inte desto mindre vårt välmående. Att bli nekad, att förtalas och att inte få vara en del av ett socialt sammanhang kan vara bland det mest smärtsamma som finns. Det får en att känna sig naken och helt utelämnad.

Just den här ensamheten är den som leder till både psykisk och fysisk ohälsa. Forskning visar att den kan resultera i följande:

  • Hjärt- och muskelproblem
  • Sänkt immunförsvar
  • Depression och stark nedstämdhet
  • Missbruksproblem
  • Ökad stress
  • Självmordstankar

En annan studie visar att den påtvingade ensamheten kan vara lika skadlig för hälsan som att röka 15 cigaretter om dagen. Och att den dessutom är ohälsosammare än övervikt.

Det finns alltså all anledning att undvika den här typen av ensamhet, men det kan vara svårt. Speciellt om man inte nöjer sig med vilket socialt umgänge som helst.

Ensamhet i andra människors sällskap

Personligen tycker jag den här ensamheten är den absolut värsta. Att vara ensam trots att man umgås med andra människor. Känslan av att inte höra hemma. Känslan av att inte vara förstådd även om man är omringad av andra människor. Och den stora avsaknaden av tillhörighet.

Det här är relativt vanligt, framförallt bland människor som har ett stort behov av att äkthet, och att verkligen lära känna andra människor. De vanliga sociala tillställningarna med majoriteten kallprat tillfredsställer inte ens behov, snarare tvärtom. Det får en bara att känna sig ännu mer ensam.

Till en början kan de här känslorna bli till en belastning, men grundbehovet är något man kan dra nytta av. I en värld som allt mer kretsar kring ytlighet och konstgjorda personligheter, är äkta människor sällsynta. Sällsynta, men inte desto mindre åtråvärda.

Bakom fasaden suktar människor suktar efter äkthet. Därför finns det stora fördelar med att föredra äkta och autentiska umgängen framför kallpratet. Bara man lyckas hantera den oundvikliga känslan av att vara ensam.

Men eftersom andra människors sällskap inte är ett absolut botemedel mot ensamheten, vad är då ensamheten? Tyder inte det på att den är ett psykiskt problem, snarare än ett fysiskt?

Ensamhet, ett psykiskt tillstånd?

Mycket talar för att ensamhet har att göra med ens psykiska och själsliga befinnande. Vissa kan vara själva under långa perioder utan att uppleva några negativa konsekvenser, eller för den delen bli deprimerade. De kan till och med utveckla sin tillhörighet till andra människor genom att vara själva.

Samtidigt som det finns andra som knappt står ut en eftermiddag med sig själva. De behöver alltid ha sällskap, alltid ha någon att umgås med. Varför?

Varje fall är unikt, men om man har ett stabilt inre är det lätt att man söker efter olika distraktioner. En av dessa skulle kunna vara att ständigt vilja ha sällskap, så att man slipper bli själv med sina obekväma tankar och känslor.

Det är inte omöjligt att vissa av de som i vårt samhälle bedöms som extroverta och sociala, i själva verket endast är det för att de inte kan stå ut med sig själva. Och mår kanske innerst inne minst lika dåligt som personerna som öppet lider av ensamheten.

Dagens samhälle är byggt kring de utåtriktade och extroverta och dessa karaktärsdrag uppmuntras nästan obegränsat. De som istället har behov av lugn, ensamhet och det inre utforskandet kan ha svårt att hitta sin plats. Många kan därför tvinga sig själva att vara mer social än de vill. Och i längden kan det skapa skuldkänslor och negativa tankar om en själv, bara för att man inte lever upp till de sociala krav som samhället satt.

Lösningen är att försöka hitta en balans efter sina egna villkor, efter vad en själv anser vara rätt. Inte efter vad samhället väljer att uppmuntra. Det är inget fel på att vilja spendera tid med sig själv, än mindre att lära känna sig själva bättre och bemöta sina inre osäkerheter.

Att umgås med andra människor och ha hälsosamma relationer är superviktigt. Vi är skapta för att umgås med varandra, lära oss av varandra och ge och få kärlek av varandra. Det är i många avseenden meningen med livet. Men en frivillig ensamhet behövs också, och det är inte fel. Bara den sker efter ens egna behov och på ens egna villkor.

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

20 − 3 =